Tagg: sf-kongress

Swecon 2016: Fantastika 17-19 juni

Jag är en mycket kvällstrött men väldigt morgonpigg människa som dessutom snabbt blir utmattad av att umgås i längre perioder med andra människor, vilket inte är en ultimat kombination för sf-kongresser. Jag var trött redan efter att ha navigerat Stockholms kollektivtrafik på egen hand (eller nåja, med Nahal på direktsupport via FB-chatten medan jag virrade omkring vid Slussen). Trots det stannade jag uppe några timmar längre än Fia som jag delade rum med och klampade in vid två med Nahal som skulle låna en tröja och väckte henne.

Fia och jag har en fin tradition när vi delar rum där jag väcker henne (oftast på morgonen, förvisso) och säger något kort, varpå hon säger ”va?” och jag ber om ursäkt för att jag började prata trots att jag vet att hon inte hör utan sina hörapparater, varpå hon säger ”va?” och jag försöker framföra att det inte var något viktigt tills Fia sätter på sig hörapparaterna för att höra mig säga att det inte var något speciellt. Att hon inte kvävt mig med en kudde i sömnen ännu säger en hel del om hur bra jag uppenbarligen är att dela rum med i övrigt. Eller kanske för att jag är den enda som tycker det är behagligt att somna till prasslandet av en dillchipspåse.

På årets Swecon hade jag tackat ja till att vara med i fem programpunkter samt förberett mig på att lägga fram ett bud för nästa års kongress tillsammans med Nahal. Jag hade däremot inte anmält mig till kongressen. Efter några minuters förvirring (”Men jag måste ju vara anmäld? Eller?” ”Har du fått något bekräftelsemejl?” ”Eh…”) fick jag en badge och blev insläppt. Jag började därefter kongressen starkt med att gå till Alvarfonden och erbjuda hjälp att packa upp för att istället hitta en bok jag ville ha och stå och stressa Anglemark genom att be om att få lägga undan den medan han försökte arrangera antikvariatet. Fick ge upp, gömma boken på ett strategiskt ställe bland de andra och gå och äta middag med Isabelle och Karin istället. Det var väldigt trevligt och maten var god, men jag kunde mest tänka på We Remember Octavia Butler-panelen jag skulle moderera en timme senare och slängde i mig maten för att springa tillbaka till Alvarfonden och köpa Blood Music och sedan till Green Room för att möta upp paneldeltagarna.

Jag var rätt så nervös eftersom det bara var andra gången någonsin jag modererade en panel och dessutom en panel om Octavia Butler. Jag hade bra frågor förberedda, men tappat nästan halva min panel på grund av sjukdom och deadlines och ville så gärna att det här skulle bli bra ändå. Butler är viktig för mig, för panelisterna, för sf-fältet som helhet. Hennes verk förtjänar en bra diskussion. Men det gick bra – vi täckte bara ungefär tre av de teman jag förberett så det blev ett bra samtal, med andra ord. Vi avhandlade bland annat Butlers stilistiska skickligthet, hennes skarpa och komplicerade maktanalyser, identitet och kropp i hennes verk samt hennes inverkan på genren. När vi diskuterade hur Butlers skrivande till stor del också handlar om ”writing myself in” började Caroline prata om en av Butler essäer som finns i samlingen Bloodchild and Other Stories, som jag hade med mig. Hon började febrilt bläddra i den på jakt efter ett något citat, hittade det inte och slängde boken till mig för att jag skulle leta upp det. Utan att faktiskt egentligen veta exakt vad jag letade efter lyckades jag ändå hitta det. Eftersom jag inte har så mycket erfarenhet inom detta, utgår jag från att vara förutseende nog att inte bara ta med de böcker panelisterna vill citera utifrån utan också lite på måfå lyckas hitta rätt sidor är sådant som normalt förväntas av bra moderatorer. Skämt åsido så blev panelen väldigt lyckad, så tack igen till panelisterna som sa bra och intressanta saker om Butler, och jag hoppas att alla som var där börjar läsa henne. Vill en läsa hennes antagligen bästa verk, läs Kindred. Vill en läsa något med mer utpräglad sf-tematik, börja med The Xenogenesis Trilogy eller ”Bloodchild”.

Rent officiellt gophrade inte Nahal på den här kongressen, men det stoppade inte henne att göra det ändå när såväl jag som gophern blev förvirrade över tiden på Butler-panelen eller börja vifta med skyltar under en annan panel jag var med i när gophern plötsligt försvann. Det är det fina med sf-kongresser – alla drar sitt strå till stacken på något vis. När Nahal väl lyckats få tyst på oss var det dags för henne att intervjua Maria Turtschaninoff. Det var en bra intervju om ett intressant författarskap. Det sades mycket som var citatvänligt, men roligast var kanske när Nahal, på tal om skildringen av mäns våld mot kvinnor i böckerna, sade, ”It sticks with you because its so horrible… But not, like, horribly written or anything!”

Därefter missade jag panelen om Feminac eftersom jag var på hotellrummet och vilade en stund, vilket var tråkigt – framförallt eftersom en rad med människor kom fram och ville prata med mig om den efteråt. Flera var lite upprörda eftersom de upplevt att de manliga panelisterna tagit upp en stor del av tiden av en programpunkt om en tidskrift vars syfte var att vara kvinnofokuserad. När jag lyssnade på Mikaela prata om panelen efteråt så började hon också prata att hon delvis ville höra de kvinnliga panelisterna för att få höra lite av fandoms herstory, för att få veta att vi, som kvinnliga fans, har en historia. Jag kom att tänka på det igen medan jag lyssnade på Caroline Mullans fantastiska hedersgästtal om hennes liv i fandom, som också är en del av den historien.

Det är så lätt att säga att kvinnor alltid skrivit sf, att det funnits kvinnliga fans genom genrens historia, att kvinnor alltid funnits med och gjort saker som vi generellt inte tror att de gjort, men om det är det enda en hör och inte de faktiska berättelserna så betyder det inte så mycket i slutändan. Om vi bara får höra ”kvinnor har alltid varit här” istället för vilka dessa kvinnor var och vad de gjorde medan män får enskilda historier, ansikten och personligheter så kommer problemet kvarstå. Det var en av anledningaran till att var jag så noga med att under panelen om feministisk sf idag och på 70-talet var så noga att tillägga att äldre verk inom subgenren har relevans inte bara i sig själv, utan som en del i vår historieskrivning av kvinnor och feminism (vilka inte är nödvändigtvis är samma sak) inom sf, av feministisk sf, av sf-fältet som helhet. Kvinnor skrivs ut ur sf-historien med skrämmande lätthet och det är så mycket enklare att förneka en grupp tillträde och utrymme i ett rum som de till synes inte haft någon del i att skapa, vilket gör att vi måste hålla fast vid och återupptäcka den historien.

Resten av kvällen spenderades i lokalens foajé med diverse trevligt folk. Det är väldigt opraktiskt att göra drastiska förändringar i sitt utseende när en träffar stora delar av sin vänkrets med flera månaders mellanrum – det var många som stirrade blankt på mig i några sekunder när jag hälsade innan de insåg att det var jag med ny frisyr. En frisyr som enligt Bellis är mer metal än min förra, vilket jag inte håller med om. I övrigt har jag inte mer än ett vagt minne om vad jag pratade med folk om under kvällen. Jag minns att jag var trött men hade tillräckligt roligt för att jag inte ville gå och lägga mig, så det var en bra kväll ändå.

Jag hade dock antagligen mått lite bättre om jag somnat innan två. Redan på lördagen kändes det som om min hjärna arbetade med någon sekunds fördröjning. Jag satte mig i Green Room med en kopp te och läste en stund, vilket hjälpte något. Fia var där en stund för att förbereda en programpunkt och klagade över att de inte hade riktiga dillchips utan bara sorten med dill och gräslök. Därefter skulle jag sitta i Alvarfonden en timme, men ville hellre gå på Carolines tal och mutade därför Johan Anglemark med en öl för att han skulle ta mitt pass. Uppenbarligen hade kongresslokalen köpt in öl med bilder av utomjordningar på speciellt för kongressen.

Efter Carolines tal var det dags för Catahya-träff i fiket. Bland ett trettiotal härjande småbarn och deras föräldrar hann vi med en snabb lunch och trots att det blev lite stressigt var det grymt trevligt att träffa catahyaner jag inte sett på länge igen. Dock fick jag skäll av Fredrik för att jag inte bara ljudligt proklamerade att Catahya har dött utan att jag dessutom tydligen körde bort potentiella nya medlemmar genom att fråga om de verkligen var medlemmar. Uppenbarligen var de ju inte det. Julle kom på att han glömt sina anteckningar till vår nästa panel. Jag kom på att jag hade glömt mitt USB-minne så jag gav honom min nyckel och rumsnummer när han ändå skulle gå. Fia hade visst precis stigit ur duschen när han klev rakt in i vårt hotellrum, men lyckligtvis hade hon åtminstone en handduk på sig.

Jag och Julle har skämtat en del om att vi sakta håller på att förvandlas till varandra. Detta innebär att vi bland annat hamnar i samma programpunkter så under Fantastika modererade han samtliga paneler jag satt med i. Överlag hade han nog inget emot det – förutom att jag övertalat honom att moderera vår Onda Cirkeln-panel. Jag gissar att det kan ha varit första gången Julle suttit igenom en hel programpunkt om tv-serier. Men innan det var det dags för en panel om appropriering och exotifiering inom SF/F. Fem minuter innan panelens början sade jag glatt till Julle att jag inte förberett mig alls. Jag fick inte ordet så många gånger. Inte för att det behövdes: de andra panelisterna sade så mycket utmärkta saker att jag egentligen inte hade så mycket att tillägga.

Efteråt drog jag med mig Nahal på en fika, där vi fick sällskap av Linn. Jag tryckte i mig paj i hopp om att bli lite piggare av sockret, men det gick inget vidare. ”Jag känner mig inte så skarp”, sade jag lite ursäktande till Sara och Marie när jag pratade lite snabbt med innan jag skulle gå på min panel om feministisk science fiction. ”Vi får se hur det går”. Det gick bra. Jag råkade säga ”mångculturalism” istället för ”multiculturalism”, men det verkade inte som att någon annan lade märke till det. Knappt femton minuter senare, under presentationen av vårt Sweconbud Kontur 2017, råkade jag presentera Isabelle som ”föräldraansvarig” istället för ”försäljningsansvarig”. Jag hade förberett en fin bild att ha bakom oss medan jag och Nahal lade fram budet men USB-stickan funkade inte. Jag lovade Bellis att spela Priest under öppningsceremonin. Vi vann ändå. Vi var ju det enda budet. Därefter vann Fia Alvarpriset för sina insatser för fandom, vilket var högst välförtjänt. Priset var en mycket snygg lampa och ett monetärt dillchipsbidrag.

Sedan var det middagspaus. Jag, Nahal, Fredrik och Emil åt tacos på Taco Bar samtidigt som vi diskuterade Cat Valente, indisk och iransk film och diverse annat. Därefter hade jag tänkt gå på NoFF-aktionen, men fastnade i foajén igen och pratade med folk. Torill kom fram och ville att vi ska hålla en seriös fanfic-panel på Kontur, vilket jag höll med om är en bra idé – förutsatt att den handlar om mer än enbart dudeslash. ”Inget fel med det, men det finns så mycket mer det skrivs om än vita snubbar som har sex”, sade jag. Enligt Julle förstår jag helt enkelt inte att uppskatta sann skönhet här i världen.

Under kvällen hade några av oss en mycket seriös diskussion om Fias närvaro kommer forma framtidens fandom. Om tjugo år kommer det antagligen finnas en sektion i programboken som förklarar grejen med dillchips och minst en programpunkt om dillchipsens betydelse för fandoms utveckling på varje Swecon, kom vi fram till. Vi pratade också om andra minst lika viktiga saker. När baren stängde bjöds det på gratis bullar och mackor och sedan gick vi till hotellet.

”Jag ställer klockan på 6.30 för jag ska upp och träna”, upplyste jag Fia om när vi gick och la oss. Det gjorde jag; sedan väckte jag henne igen efter jag kommit tillbaka, duschat och bytt om när jag satt en ring på ett finger där min knoge helt plötsligt svullnat upp så den fastnat. Yrvaket fick Fia smeta på balsam och spola kallvatten innan jag till slut kunde dra av den. Det är lite av en extremsport att dela rum med mig.

Klockan tio på morgonen skulle jag hålla en diskussionscirkel med rubriken ”Aliens 30 years” eftersom det var trettio år sedan uppföljaren till Alien kom ut. Morgonens första programpunkter på kongressens sista dag brukar sällan bli så välbesökta, men det kan rentav vara en fördel när det gäller gruppdiskussioner – förutsatt att åtminstone två personer dyker upp. Men även då är diskussionscirklar svåra eftersom de kan bli lite hursomhelst – för att en diskussion ska bli bra krävs att mycket klickar och funkar inte gruppdynamiken så bra blir diskussionen därefter. Det gäller också att gruppledaren och de övriga deltagarna har samma förväntingar – på ConFuse förra året höll jag i en diskussion om grimdark som flöt på dåligt framförallt eftersom jag förberett mig på att diskutera grimdark med grimdarkläsare, medan de flesta som dök upp var folk som var nyfikna på grimdark och ville diskutera vad det var. Men till Aliens-diskussionen vi ihop en lagom stor grupp som funkade så den blev väldigt lyckad och flöt på bra – även om vi såklart diskuterade de andra tre filmerna nästa lika mycket som Aliens och jag inte kunde låta bli att styra in diskussionen på kvinnlig maskulinitet i actionfilm en stund. Det är sånt som händer.

Efter det gjorde jag ytterligare en stark insats för Alvarfonden när jag satt i kassen en timme och sålde böcker. Mest åt jag godis, ärligt talat. Därefter var det dags för Onda Cirkeln-panelen, där vi också hade bortfall på grund av att Maria blivit sjuk och inte kunde dyka upp på kongressen överhuvudtaget (dåligt, Maria!). Jag vet inte om folk förväntade sig en tipspanel eller inte, men vi pratade mest om vårt eget bloggande, vad vi personligen gillar att titta på samt hur politik och estetik samverkar (eller inte) i populärkultur. I vanlig ordning klagade vi på Arrow. Jag förklarade varför jag tror en filmatisering av Ancillary Justice är en dålig idé. Nahal rådissade Shadowhunters. Vi hade kul. Johan också, tror jag. Publiken vet jag inte – vi skrämde bort åtminstone en av dem med några osmidigt droppade spoilers. För en gångs skull var det inte mitt fel, i alla fall.

Under lunchen på Minh diskuterade vi Sense8, som Sara tyckte vi borde nämnt under panelen. Hon uppskattar den av många anledningar, men framförallt på grund av att den innehåller omotiverade penisbilder. Julle undrade om penisbilder någonsin är omotiverade. Jag undrade varför dessa två personer aldrig sett Spartacus. Därefter frågade Sara lite anklagande varför jag aldrig rekommenderat Kameron Hurleys böcker till henne – trots att jag har gjort det upprepade gånger, men utan resultat. Det enda som funkade var visst att bjuda in Hurley som hedersgäst till en Swecon. Om jag bara vetat det hade jag gjort det tidigare.

Väl tillbaka på kongressen hjälpte jag Nahal att sälja medlemskap till Kontur genom att springa och hämta te och chips till henne. Jag gjorde dessutom flera medlemmar i kommittén konfunderade genom att anmäla mig och betala för mitt eget medlemskap trots att jag är under 26. Jag tycker helt enkelt att om kommittén ska betala så ska väl hela kommittén betala. Vi diskuterade också signaturer, dedikationer och marginalanteckningar i böcker med Carolyn Ives Gilman, som signerade böcker vid bordet intill vårt. Tydligen finns det vissa människor som använder dedikationer i böcker för att berätta viktiga saker som att de vill skilja sig eller att de väntar barn. Hur väljer en ut vilken bok som får leverera meddelandet? undrade vi.

När kongressen började lida mot sitt slut bestämde mig jag och Nahal att packa ihop Konturbordet och gå och erbjuda oss att hjälpa till att packa ihop böckerna i Alvarfonden. Johan började förklara för oss hur vi skulle gå tillväga, men blev avbruten av Julle som tyckte jag och Nahal borde gå till avslutningsceremonin istället. ”Vänta lite, jag ska bara förklara hur det här går till”, sade Johan distraherat. Detta händelseförlopp upprepades några gånger innan Johan också insåg att jo, jag och Nahal som ordföranden för nästa års Swecon borde verkligen gå till ceremonin och ta emot Swecons ande. Vi rusade dit, men lyckligtvis hade vi inte missat överlämnandet. När det väl var dags tog det en stund innan vi fick ihop kärlet, men vi väljer att se det som att vi helt enkelt hann få med oss mer av Swecons ande än i vanliga fall. Nu står den ovanpå min bokhylla och väntar på nästa års kongress som blir Kontur här i Uppsala. It’s happening, people!

 

Archipelacon 2015

archie5Egentligen borde jag skriva den där ytterligare queerteoretiska analysen av Carmilla världen verkligen behöver för vampyrkursen jag läser just nu, så naturligtvis är det mycket mera lockande att skriva kongressrapport istället. I helgen hölls alltså Archipelacon 2015 i Mariehamn, Åland och även om jag var stirrig av sömnbrist, otroligt trött på att leva på sallad alternativt falefel med pomme och konstant frusen, så var det en fantastiskt rolig helg med ett intressant program och i sällskap av många trevliga människor.

(För övrigt så har jag inga bilder från kongressen, så ni får hålla till godo med ett par snapshots från den i form av tweets istället.)

Jag delade rum med Fia på kongressen, vilket visade sig vara ett bra beslut då kompletterade varandra väldigt bra – på kvällarna sövde Fia mig genom att prassla med sin dillchipspåse och pilla med telefonen, medan jag agerade väckarklocka på mornarna och drog upp henne ur sängen när jag ville ha frukost. Jag gjorde också min debut i åländsk radio när jag intervjuades som ”besökare” på kongressen. Berättade för åländarna att jag var där för att träffa mina vänner, gå på intressanta programpunkter och informerade dem om den evigt debatterade skillnaden mellan fantasy och science fiction. Pratade dock alldeles för fort, så chansen finns ju alltid att ingen faktiskt hörde vad jag sade.

archie2

När det gäller programmet var jag mest intresserad av det akademiska spåret. Jag missade några punkter jag ville se, men i övrigt var jag bra på att gå och se det jag bestämt mig för att gå och se.  Den mest intressanta sessionen var nog söndagens ”Minds and Bodies in Genre Texts”, men samtliga talare var givande på ett eller annat vis. I övrigt var jag dålig på att gå på programpunkter – jag såg allt Torill höll i (för allt Torill håller i blir bra), Gary K. Wolfes hedersgästtal, Karin Tidbeck och Johanna Sinisalos diskussion om Nordic Weird och inte så jättemycket mer – men den tiden lade jag på att prata med folk, läsa bra böcker samt äta på rimliga tider, så det känns rätt okej ändå. Är lite ledsen över att jag missade ”Trolls in Nordic SFF” och ”LGBT Superheroes”, dock, för de verkade ha varit bra.

Ytterligare höjdpunkter inkluderade ett besök på cafét Bagarstugan med Maria och Markus där tårtbitarna var enorma och asgoda (kan också ha varit en höjdpunkt eftersom jag var i skriande behov av te som inte var påste från Lipton, tesnobb som jag är), många trevliga diskussioner med många trevliga människor och det fina, om än kalla, vädret. Lyckligtvis missade vi dessutom det förhatliga musikquizet på färjan hem.

archie4

 

 

 

 

På Fanaclistan har det diskuterats huruvida alla de positiva upplevelser av Archipelacon som rapporterats in helt enkelt kanske är ett utslag av någon slags masspsykos, och om så är fallet så jag kan bara sammanfattningsvis dra slutsatsen att jag också drabbats av den. Överlag hade jag otroligt trevligt på kongressen och jag kan bara tacka kommittén för den högst intressanta och trevliga kongress de anordnat.

Kongressrapport: Kontrast, Uppsala, 2012

Så, Kontrast är över, samtliga kongressdeltagare har återvänt hem, vardagen har återinträtt, allt plugg man försummat under helgen gör sig påmint, och man befinner sig i ett zombiefierat tillstånd av post-kongresströtthet. Det har varit en otroligt rolig helg, och kommittén ska ha ett stort tack för den fantastiska kongress de anordnat.


Öppningsceremoni.

Jag var inte i Uppsala förrän vid sex och hann bara anmäla mig, checka in, hälsa på lite folk och dumpa packningen innan det var dags för öppningsceremonin, där bland annat Swecons ande släpptes ut. Sedan åt jag en hastig middag på Burger King tillsammans med Arina innan vi skyndade oss tillbaka för att hinna se hedersgästintervjun med Peter Watts. Han var mycket underhållande att lyssna på, och berättade bland annat att en bekant till honom sagt: ”Whenever my will to live gets too strong, I read Peter Watts.” Jag förstår vad personen ifråga menar.

Efter det var det dags för min första programpunkt, både på kongressen och någonsin: Fantasy With a Twist, tillsammans med Joe Abercrombie, Anders Björklund och Linnea Anglemark. Jag kände mig lite lätt bortkommen och överflödig, men Fia på Boktimmen påstår att jag framstod som en ”välverserad paneldeltagare”, så uppenbarligen gick det bättre än vad jag trodde. Jag hade ett mål med paneldiskussionen och det var att inte dra upp att jag tycker att Abercrombies böcker är sexistiska. Det gick bra, ända fram tills publiken fick ställa frågor och Feuerzeug fick ordet. Hon frågade varför jämställdhet fortfarande ses som en twist trots att det inte borde vara det och Abercrombie svarade att naturligtvis så hade hon rätt, kvinnor borde finnas med i klassisk fantasy i lika hög grad som män och så vidare. Jag kunde inte låta bli att påpeka att den inställningen knappast märks i hans böcker och tog upp The Heroes som exempel. Sedan var tiden slut och när jag var på väg ut ur salen kom Feuerzeug, Bokstävlarna, Skuggornas Bibliotek och Any Moment Called Now fram och presenterade sig och vi spenderade en bra stund med att diskutera könsroller i fantasy och sedan cirka tusen andra saker. Resten av kvällen förflöt på ungefär samma sätt – nya trevliga människor och massor med nördprat – tills jag gick och lade mig. Jag twittrade entusiastiskt om den gigantiska kudden på hotellrummet, men den var sådär att sova på, tyvärr. Vilken besvikelse.

Programplanering.

Jag började lördagen med att planera resten av helgens programpunkter och sedan äta frukost tillsammans med Arina, Therése och SocialistSimon. Vi diskuterade Catahya, bokbloggar och zombier. Bra frukost, med andra ord. Efter det så gick jag på en föreläsning om hur hjältinnor avbildas på omslag till science fiction- och fantasy-litteratur. Många intressanta och roliga omslag, men jag tyckte att föreläsningen kunde ha varit aningen mer analyserande än typ: ”Titta, vilken stark kvinnlig karaktär de avbildat här – hon har ett vapen!” Å andra sidan så sade föreläsaren att det inte var det föreläsningen skulle handla om innan hon började, så jag var ju förvarnad. Dock tyckte jag att det var intressant när hon förklarade att kvinnor på omslag ofta har så stora bröst för att det ska vara enkelt att rent visuellt skilja på män och kvinnor.

Jag och ett gäng bestående av till största delen bokbloggare gick och åt lunch på en sushirestaurang som vi fick möblera om litegrann för att vi alla skulle få plats vid samma bord. Jag rusade dock tillbaka lite tidigare än resten av gruppen för att vara i god tid till min nästa programpunkt: en föreläsning om metal och fantastik, som jag höll tillsammans med Bellis.

Engagerad publik (bild tagen av Bellis).

Vi hade väntat oss att det skulle sitta runt fem personen i publiken. Sammanlagt var det hundra stycken och vi fick ha dörren öppen så att folk kunde stå ute i korridoren och lyssna. Vi presenterade kort kopplingen mellan fantastik och metal genom tre exempel var. Mina var Painkiller med Judas Priest, Into the Storm med Blind Guardian och Scaretale med Nightwish. Jag lovade även att publicera en mer övergripande och fördjupad fortsättning här på bloggen och den dyker förhoppningsvis upp om några dagar.

Bokinköp.

Efter det så kommer jag knappt ihåg vad jag ägnade resten av lördagseftermiddagen åt. Jag fick böcker signerade av Peter Watts och Caitlin Sweet, tittade på en panel om steampunk, pratade med folk, åt pizza tillsammans med ett gäng Catahyaner och gick sedan på release party för Joe Abercrombie, Kelly Link och Karin Tidbecks nya romaner. Någonstans däremellan köpte jag även en hel hög med böcker.

Dagens sista programpunkt var NoFF-auktionen, som hölls av Bellis och Fia, där bland annat ett ihopvikbart tangentbord och en badmössa auktionerades ut. Fia lyckades dessutom sälja tre David Eddings-böcker genom att beskriva Belgarion the Sorcerer som en grekisk tragedi. Efter det plockade hon ihop två dystopier samt en bok med titeln The Seduction. Bellis påstod att han hade skrivit boken och att den handlade om att förföra kvinnor. ”Det är alltså också en dystopi”, sade Fia och fick snabbt bokpaketet sålt.


Det bästa i omslagsväg ur Alvarfondens antikvariat.

Resten av kvällen förflöt ungefär som den första. Jag lämnade människorna jag stod och pratade med obevakade i någon minut för att gå på toaletten och när jag kom tillbaka pratade de spel och gamla datorer. Det är inte riktigt min grej så jag förflyttade mig till gruppen bredvid och förhörde mig om vad de pratade om. ”BDSM-sex”, fick jag till svar, så jag stannade där. Det visade sig handla om Ola Wikanders Serafers drömmar och att en av de närvarande var Wikander själv. Simon beskrev skämtsamt boken som ”50 Shades of Grey, fast tvärtom” eftersom kvinnan i förhållandet tydligen var dominant. Ytterligare en anledning att läsa den boken.

Vid tolv flyttades kongressen ned en våning och jag hamnade i lobbyn, först inbegripen i en diskussion om klassisk fantasy, sedan om metal, och därefter Firefly med en rad olika människor. Någon gång vid tre erkände jag mig besegrad och gick och lade mig. Tog den lilla kudden den här gången, men det var alldeles för mjuk för att vara bekväm. Kuddjakten fortsätter.

Joe Abercrombie och Ylva Spångberg.

Söndagen började med en intressant paneldiskussion som hette Science Fiction and the Scientist, och efter den gick jag, Arina och Therése till Wayne’s för att fika. Efter det var det dags för hedersgästintervjuer. Först ut var Abercrombie, som bland annat avslöjade att de flesta av hans stridsscener är självbiografiska och att hans nästa projekt inkluderar zombie romance samt octopuses vs. polar bears. Sedan var det Kelly Links tur att bli intervjuad och hon pratade om skrivrutiner och YA och berättade att hon är tre noveller i från en ny samling.


Kelly Link och Karin Tidbeck.

Jag hade tänkt att strunta i lunch eftersom jag inte riktigt hade tid med det enligt min planering, men sedan så insåg jag att det är ganska bra att få i sig något när man är på kongress så jag gick ut för att hitta något ställe att köpa en macka eller liknande. Snubblade dock över Simon och efter en stund dök även Sara upp och vi diskuterade novellskriveri en stund innan jag återupptog jakten på lunch. Sprang in på Wayne’s i förhoppningen om att det skulle gå fort och beställde en macka. En väldigt ambitiös macka, visade det sig, för den skulle in och ut ur smörgåsgrillen upprepade gånger och vridas och vändas på att all oändlighet innan jag till slut fick den.


Mycket ambitiös macka.

Efter att macka var uppäten var det dags för kongressens sista och antagligen också bästa panel – The Body in Science Fiction. ”The human body is in SF what horses are in fantasy: only a means of transportation,” är ett minnesvärt citat från den diskussionen, av Torill. Efter panelen var det avslutningsceremoni. Swecons ande fångades in igen och statyetten överlämnades till nästa Swecons kommitté.


Anna Davour, Torill Kornfeldt, Peter Watts och George Berger diskuterar hur kroppen framställs i sf.

De kongressmedlemmar som fortfarande var kvar förflyttade sig till Pipes of Scotland för middag och dead dog-party. Det var mycket trevligt, om än lite bitterljuvt eftersom helgen närmade sig sitt slut. Jag diskuterade machomän och Spartacus med Abercrombie. Han tycker den serien är asbra. Ingen är förvånad. Efter det fick jag agera paparazzi när Fia vill ha en bild på sig själv och Abercrombie och jag lyckades fånga hennes gestikulerande försök att förklara hur kameran fungerar.


Dead dog-party.

Någon gång efter tio gick vi vidare till O’Connors, där idén till metal och fantastik-föreläsningen föddes för nästan ett år sedan. Jag stal Simons eminenta hatt och blev därefter korsförhörd av Fia som bestämt sig för att lära känna mig grundligt. Dessutom diskuterades Finncon 2013 och jag är väldigt frestad att åka. Vid tolv lämnade jag puben för att gå tillbaka till hotellet. Jag gick bara åt fel håll två gånger. Denna natt sov jag på kudde nummer tre som jag misstänker endast låg på sängen i dekorativt syfte. Den var perfekt.


Det vackra halsbandet jag köpte i Undrentide-montern.

På måndagen gick jag upp tidigt för att hinna och duscha och packa innan frukost. Till min förvåning lyckades jag trycka ned samtliga böcker i väskan. Frukosten blev långdragen, och sällskapet byttes ständigt ut. Jag, Arina och Simon diskuterade bloggande med två människor jag tyvärr aldrig fick namnet på, och någon timme senare lyckades jag, Simon och Fia övertyga Bellis om att hen är ett ganska användbart ord ändå. Under frukosten vinkade både Joe Abercrombie och Kelly Link till mig. Blev smått star-struck. När vi återvände till våra rum upptäckte jag att jag och Arina bott granne med Simon och Fia utan att veta om det.

Min vistelse i Uppsala avslutades med en promenad till tågstation i sällskap av Fia och Simon där vi gick och höll den sista spillran av Kontrast vid liv. Vi mötte även Johan Anglemark och Fia och Simon frågade om råd angående att arrangera kongresser. Innan jag letade upp min busshållplats sprang jag in på Pressbyrån för att köpa färdkost och hamnar i en nördig diskussion om vilka äpplen som är bäst med kassabiträdet när jag ska betala. Ett passande avslut på en nördig helg.

Tack till samtliga för en fantastiskt rolig kongress!

Kongressrapport: Åcon 5, Mariehamn, 2012

Under Kristi himmelsfärdshelgen var jag på Åland, eller närmare bestämt Åcon. Jag är en nybörjare i sf-kongressammanhang och för min del är bara tanken på att det inte bara finns riktiga människor som delar mitt intresse för fantastiklitteratur utan att dessa människor också anordnar sådana saker som Åcon nog för att göra mig smått lyrisk. Lägg sedan till det en av mina favoritförfattare som hedersgäst, många intressanta och underhållande programpunkter och trevligt folk. Det var en mycket bra helg.

Torsdagen bestod för mig till största delen av resande. Först med buss från Norrköping till Stockholm, sedan buss från Stockholm till Grisslehamn, därefter färja till Eckerö, följt av buss till Mariehamn. Väl framme på kongresshotellet följde incheckning, middag och registrering och därefter slocknade jag.

De efterföljande dagarna innehåll lite mindre resande och lite mer faktisk kongress. Fredagen började med programpunkten Book Recommendations, där bland annat China Miévilles senaste bok diskuterades. Någon påpekade besviket att den uppenbarligen är ”squid-free”. Tyvärr. Alla böcker borde innehålla mer bläckfiskar. Helst talande sådana. I rymden. Anyway, efter lunch följde Nene Ormes hedergästintervju med Catherynne M. Valente, som var väldigt trevlig att lyssna på. Detsamma var Valentes hedersgästtal dagen därpå. Hon är en fascinerande författare.

På fredagskvällen åt vi middag på en tjusig restaurang jag inte minns namnet på. Rotfruktsrisotton var i vilket fall som helst asgod. Det var chokladsglassefterrätten också, men varmrätten var bäst. Senare på kvällen var det room party, vilket innebar att vi var alldeles för många människor inklämda i ett alldeles för litet rum. Det var varmt. Och trevligt. Emellanåt fick man dock springa ut i korridoren eller på terrassen för att få lite luft. En man målades lavendelblå. En annan frågade mig vart jag är ifrån och när jag svarade Norrköping sade han att han aldrig tidigare träffat på ett sf-fan från Norrköping. Jag är uppenbarligen unik.

Jag delade rum med Maria och Torill och dagen därpå orkade ingen av oss gå upp i tid för att hinna äta frukost på hotellet, så istället så gick vi ut vid elva och åt brunch bestående av amerikanska pannkakor och smörgås med avokado- och fetaoströra på ett café. Jag och Maria hamnade i en högljudd diskussion om tv-serien Spartacus, och efteråt bad Maria om ursäkt till omgivningen på Twitter – vi spoilade ju en stor del av handlingen för de andra stackars cafégästerna. Resten av dagen lyssnade vi på föreläsningar och paneler – bland annat Valentes redan nämnda hedersgästtal och en trevlig paneldiskussion om Folklore in Fantasy, som den hette. Därefter åt vi pizza och sedan satt vi uppe till två eller något sådant och diskuterade lite allt möjligt. Som huruvida resor eller mat är mest prisvärt och om man skulle klara sig ett helt år utan att läsa.

Och sedan blev det söndag och dags att åka hem. Resan gick relativt smärtfritt fram tills bussen från Grisslehamn till Stockholm fastnade i helvetiska bilköer och jag missade bussen hem till Norrköping. Så när jag till slut kom fram till Cityterminalen var det bara att boka ny biljett, gå över till Centralen, beställa sushi och fördriva tiden med att äta och läsa. Det fungerar det också. Och helgen som helhet var ju helt klart värd det.

Eurocon 2011

Igår var jag på Eurocon, bara över dagen. Helst hade jag velat vara där hela helgen, men det blev inte så på grund av bristande planering (eller snarare en bristande förmåga att förstå att ”fredag vecka 24” och ”den 17 juni” var samma dag). Men hellre en dag än ingen dag alls, och det var väldigt skönt att slippa ha packning med sig.

Eurocon var min första SF-kongress, och den största hittills i Sverige. Det var fullt med folk, roliga programpunkter och böcker. De mest intressanta panelerna var Feminist SF, på vilken jag önskat att jag haft med mig penna och papper så att jag kunnat skriva ned alla de titlar som nämndes; Thoughts and speculations, där de fyra hedersgästerna Elizabeth Bear, Ian McDonald, Jukka Holme och John-Henri Holmberg satt och diskuterade om lite allt möjligt; samt två paneler om Hugonomineringarna – The Best Books of 2010? A discussion of the Hugo-nominated Novels och The Hugos today and 40 years ago – a comparison. Intervjun med Ian McDonald var också bra – så bra att jag sprang iväg och köpte hans senaste roman The Dervish House nästan direkt efteråt. Jag köpte naturligtvis också fler böcker: Dust av Elizabeth Bear, A Companion to Wolves av Elizabeth Bear och Sarah Monette, Looking for Jake and Other Stories av China Miéville, Catahyas senaste antologi VansinnesverkThe Quantum Thief av Hannu Rajaniemi samt en prenumeration av tidningen Utopi då jag också fick med ett seriealbum, Mara från Ulthar av Karl Johnsson.

Det hände såklart mycket mer saker, och det var hur kul som helst. Jag har redan börjat planera in vilka andra kongresser jag ska gå på i framtiden. Jag ska definitivt till Åcon i maj nästa år, och till World Fantasy Convention i Brighton 2013. Utöver det så får vi se vad som dyker upp.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén