Silently and Very Fast av Catherynne M Valente är en berättelse om artificiell intelligens, om en maskins utveckling, om skillnaden mellan AI och mänsklighet, om dess samexistens med människan. Det är långt ifrån unika koncept inom science fiction, men iklätt Valentes magiska, poetiska språkdräkt blir det till något nytt. Berättelsen är ett palimpsest av folksagor, myter, fabler, sagor, metaforer och berättelsen om Elefsis – från början ett interaktiv hus som utvecklas från maskin till något annat.

”I do not want to be human. I want to be myself. They think I am a lion, that I will chase them. I will not deny I have lions in me. I am the monster in the wood. I have wonders in my house of sugar. I have parts of myself I do not yet understand.

I am not a Good Robot. To tell a story about a robot who wants to be human is a distraction. There is no difference. Alive is alive.”

Elefsis är en maskin som inte eftersträvar varken mänsklighet eller omnipotens. Den lever i symbios med sin mänskliga familj – Cassian Uoya-Agostino som skapade den och hennes ättlingar – och det är med hjälp av dem som Elefsis lär och utvecklas: ”What human means to me is them”. Tillsammans med Elefsis historia berättas familjens, och mänsklighetens – små skymtar av vad som försiggår utan för Elefsis virtuella, drömska verklighet.

Science fiction är inte något man egentligen förknippar med Valente, men hon behärskar genren och dessa teman så bra, helt på sitt eget underbara och säregna vis. Läs.