Typsnitt

typsnitt

Hur medvetna är ni om typsnitt när ni läser?

Själv gillar jag typsnitt överlag – har exempelvis cirka en miljon installerade på datorn (och använder ändå Georgia till typ allt) – så jag kanske fokuserar mer på typsnitt än de flesta, men det påverkar faktiskt vilka böcker jag väljer att läsa till viss del. Jag gillar inte böcker som är tryckta i Times New Roman, till exempel. Det används mest till billiga pocketutgåvor, och det händer att jag väljer bort sådana böcker när jag bläddrar i dem och ser typsnittet. Rätt typsnitt ska vara på rätt plats, och jag anser inte att Times New Roman passar till skönlitteratur. Angående Georgia, förresten, så har jag en bok där brödtexten är tryckt i det typsnittet och den har jag ställt tillbaka i hyllan flera gånger delvis på grund av det. Rätt typsnitt på rätt plats som sagt – Georgia fungerar uppenbarligen enbart för mig på datorskärmen.

Bland typsnitt jag gillar att läsa finns exempelvis Sabon, vilket jag tycker är ett typsnitt som passar sig mycket bra för sträckläsning eftersom det är så mjukt och följsamt på något vis; tjusiga Electra; enkla men snygga Adobe Garamond; stilrena Minion Pro som jag använder på läsplattan; och fina Requiem som jag antagligen gillar mycket på grund av att jag förknippar det med Catherynne Valentes Palimpsest och Hal Duncans The Book of All Hours. Bra böcker blir ännu bättre med snygga typsnitt.

Dock är jag inte speciellt medveten om typsnittet medan jag faktiskt läser om boken är bra och medryckande (så länge texten inte är svårläslig på grund av typsnittet vill säga), men när det gäller tråkiga berättelser eller segare partier i böcker så händer det ofta att jag sitter och stör mig på typsnittet om jag inte tycker om det. Så det är inte direkt så att val av typsnitt can make or break en bok för mig, men det är viktigt. Ju bättre typsnitt, desto smidigare går läsningen. Dock behöver inte osmidiga typsnitt vara lika med fula typsnitt – när jag läste The Red Tree av Caitlín R. Kiernan, exempelvis, så fanns stora delar ur ett bokmanus som protagonisten hittat med i boken och det var i ett skrivmaskins-typsnitt och pyttelitet, vilket gjorde det svårt att läsa de bitarna. Det var väldigt störigt.

Som sagt, hur uppmärksamma är ni på typsnitt? Har ni favoriter eller bryr ni er inte så länge de är läsliga?

13 thoughts on “Typsnitt”

  1. Jag kan ingenting om typsnitt egentligen, men reagerar direkt om det är fint! Har inga problem med Times New Roman eller annat tråkigt, men i t.ex Bitterblue av Kristin Cashore var det ett väldigt fint typsnitt och då tycker jag nog faktiskt att det kan förhöja läsupplevelsen lite.

  2. Jag har faktiskt aldrig tänkt på vad det är för typsnitt i böckerna jag läser, annat än att jag märker när det inte fungerar. Som när det är för kraftigt och det känns som man läser fetstil (vilket lika gärna kan bero på dåligt tryck) eller när det är väldigt tunt så att jag har svårt att se vad det står.

    Lite konstigt är det eftersom jag faktiskt jobbar med typsnitt och tycker det är ganska spännande.

  3. Jag bryr mig inte så mycket om typsnitt i böcker så länge det är läsbart. Och jag stör mig väldigt mycket på knöliga typsnitt som ska se handskrivna ut (brev eller dagboksanteckningar) eller som ditt exempel med skrivmaskins-typsnittet. Det går ju att välja ett typsnitt som bryter av mot det vanliga OCH är lätt att läsa, fattar inte varför de ska krångla till saker så mycket?

    1. Jag tänkte skriva om det jag också, men gjorde inte det. Hatar snirkliga typsnitt i böcker! Okej, att det ska vara handskrivet, men kursivera då hellre eller ta något som är lättläst. Man vill ju inte behöva kämpa för att uttyda något.

  4. Har du läst Jan Kjærstads Tecken till kärlek? Det är en rätt fin roman som mycket handlar om jakten på det perfekta typsnittet.

    Jag är lite svag för Garamond, om man skall prata typsnitt, men det är sällan typsnittet i sig är ett stort problem för mig. Då är det vanligare att jag låter bli att köpa eller läsa en bok eftersom texten är satt för tätt, någonting som kan lindras men inte helt lösas av att man har valt rätt typsnitt. Luftighet verkar vara underskattat.

    Times New Roman i skönlitteratur ger mig självpubliceringsvibbar, och det är ingenting positivt i min värld.

    //JJ

    1. Garamond är det typsnitt jag väljer om jag har möjlighet när jag sätter en bok men ibland hr kunden själv gjort ett väldigt noga utarbetat manus i Times New Roman och då blir jag tvungen att använda det för att det ska bli rätt. Det är därför det är så skönt när kunden kommer med en låda handskrivna texter och jag får helt fria händer.

    2. Nej, men det borde jag antagligen göra.

      Haha, jag får självpubliceringsvibbar av Garamond. ;) Håller med om luftigheten – men det ska väl klämmas in så mycket text som möjligt på varje sida för att spara på papper.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *