Shori vaknar upp i en grotta, svårt skadad och utan minne. Hon har ingen aning om var, vem eller vad hon är. Trots att hennes skador snart läker, återvänder inte hennes minne. En ung man vid namn Wright hittar henne kort efter att hon blivit stark nog att lämna grottans mörker, och omedveten om vad hon själv gör biter hon honom och smakar hans blod.
Shori är en femtiotre år gammal vampyr, men också ett genetiskt experiment, ett försök att med hjälp av mänskligt DNA skapa en vampyr som kan uthärda solsken. Med hjälp av Wright försöker hon ta reda på vem hon är, vad som hänt henne och varför.
Fledgling av Octavia E. Butler är en originell vampyrroman uppbyggd kring en fascinerande vampyrmytologi där vampyrerna lever i könssegregerade familjer och nästan uteslutande livnär sig på villiga blodgivare som kallas symbionter. Varje vampyr har runt åtta symbionter och lever i symbios med dessa, förenade av mycket starka emotionella band som grundar sig i ömsesidig kärlek. I utbyte mot blodet lever symbionterna långa, friska och skyddade liv.
Alltifrån den genomtänkta mytologin som ligger till grunden för berättelsen till den fängslande handlingen och de skickliga personporträtten gör Fledgling till en fantastisk bok. Det är en mycket intressant vinkling av vampyrberättelsen, och jag gillar hur djuriska Butler får vampyrerna att framstå utan att de för den delen framställs som vilda bestar. De styrs till stor del av sina instinkter och som förlitar sig nästan uteslutande på sitt luktsinne när det gäller exempelvis val av symbionter och partners. Vampyrerna lever dessutom i högst polyamorösa förhållanden – utöver sina sju, åtta mänskliga blodgivare har de också vanligtvis minst tre partners. Med tanke på hur mycket av vampyrgenren som fokuserar på passionerade, monogama förhållanden är Butlers koncept en välkommen avvikelse. Fledgling är överhuvudtaget et mycket välkommet inslag i vampyrgenren – den lyckas vara de klassiska vampyrmyterna trogen samtidigt som den gör något helt nytt och framförallt väldigt bra av dem.
Läs!
Den här boken ska jag hämta ut på biblioteket imorgon! Jag är jättenyfiken, den verkar urbra.
Det är den verkligen. :)
Läste den för ~1år sedan och fann den förvånansvärt bra för att vara en anti-stereotyp bok som bara skrevs för att bryta mot konventioner och stereotyper.
Det visste jag inte, att hon skrev den i det syftet. Fast det var nog det jag gillade mest med boken, att hon utmanade så mycket av vampyrgenrens konventioner och samtidigt ändå fick boken att kännas väldigt, eh, vampyrisk. Ibland tycker jag att det går lite överstyr när författare försöker få sina vampyrböcker att särskilja sig från vampyrgenren. En vampyr är ju trots allt en vampyr.
Ja visst är den fantastisk. Läs läs läs!
Det är så otroligt sorgligt att Octavia E Butler dog innan hon hann skriva en fortsättning på den här. För visst vill man ha fortsättningen?
Ja, det vill man verkligen. Jag skulle verkligen ha velat utforska Butlers vampyrvärld grundligare, samt se vad som händer med Shori när hon växer upp och hur de kvinnliga vampyrerna lever.
Jag blir också, till min stora förvåning, nyfiken!
Det bör du bli. ;)