Karen Joy Fowlers Vi är alla helt utom oss är en bok om ett familjedrama i en högst ovanlig familj. Det är en svår bok att recensera eftersom att gå in i detalj på vad den faktiskt handlar om skulle vara att spoila den twist som håller ihop såväl boken narrativa uppbyggnad som dess känslomässiga skikt. Jag är främst bekant med Fowler genom hennes novell ”What I Didn’t See” – naturligtvis en parafras på Tiptrees ”The Women Men Don’t See” – och Vi är alla helt utom oss behandlar ungefär samma ämnen och rör sig tack vare sin posthumana tematik precis som ”What I Didn’t See” precis i utkanten av science fiction-genren. Det är uppenbart inte science fiction, men läses fortfarande på något vis som sådan.

Vi är alla helt utom oss handlar om Rosemary som när boken tar sin början går på collage och motvilligt men obönhörligen börjar bearbeta det förflutna som hon försökt att hålla stången sedan hon var fem år gammal, då hon fortfarande hade båda sina syskon och deras familj var hel. Rosemary är en intressant men framförallt opålitlig berättare – uppfostrad av en psykologforskare är hon väl informerad om det mänskliga medvetandet och minnets förrädiskhet och bokens handling, berättat ur ett förstapersonsperspektiv, blir på många sätt Rosemarys försök att konstruera ett livsnarrativ som hon så här i efterhand kan förstå och leva med.

Utan att spoila är det svårt att diskutera boken ingående, men kort sagt är det en berättelse som handlar inte bara om vart gränserna för mänsklighet går utan också ett synande av idén om människan som världens nav och det mänskliga som automatiskt moraliskt överordnad. Om ”What I Didn’t See” uttrycker en slags utopisk önskan om frigörelse genom naturen är Vi är alla helt utom oss en mindre eskapistisk och mer eftertänksam fortsättning på den diskussion Fowler väckte då. Med det inte sagt att en måste ha läst novellen för att kunna läsa romanen. Texterna är egentligen helt fristående från varandra, men en gemensam läsning av dem tillför intressanta dimensioner till båda berättelserna. Med det sagt är Vi är alla helt utom oss fortfarande en mångbottnad text i sin egen rätt – jag läste den till en bokcirkel och den resulterade i en intressant, djup och inte sällan hetsig diskussion. Den fungerade mycket bra som bokcirkelbok, med andra ord.

”What I Didn’t See” finns att läsa i What I Didn’t See and Other Stories eller The James Tiptree Jr Award Anthology 1.