Welcome to Night Vale gör sig definitivt bäst som podcast – Cecils Baldwins framträdande som radiopresentatören med sin behagliga, deadpan röst är en stor del av det som bygger upp Night Vales mysäckliga och underhållande stämningsfullhet. Med det inte sagt att boken är dålig, för det är den inte, men det tar en stund innan en kommer in den – Welcome to Night Vales unika berättarstruktur och surrealism som funkar så bra som podcast flyter inte fullt lika bra i romanformat.
Samtidigt är det imponerade hur mycket av Night Vales special brand of weird and creepy som ändå översatts från podcast-form till roman. Jag var lite orolig för att Night Vale skulle te sig som en mindre spännande plats i romanform – lite som i skräckfilmer när monstret är läskigt fram till en faktiskt får se det – men så blev det inte alls. Snarare framträder Night Vale ännu tydligare i sin bisarra excentriskhet – romanen leder en in i delar av staden på sätt som inte är möjliga genom en radiosändning. Jag gillade speciellt Diane och Jackies biblioteksbesök.
Boken har många kvalitéer utöver att få se mer av Night Vale, men jag gissar att om en inte har lyssnat på eller inte gillar podcastförlagan så får den antagligen inte ut så mycket av romanen eftersom den är väldigt tätt sammanvävd med vad som försiggår i podden – vissa kapitel av boken består till och med av Cecils radiosändningar. Kanske kan en tycka att det är lite synd att romanen är mer av ett komplement till podden än en berättelse i sin egen rätt, men jag tycker att det funkar bra, framförallt eftersom boken så tydligen bygger vidare på det som är så bra med Welcome to Night Vale och ibland är det helt okej att helt enkelt bara fortsätta på ett vinnande koncept.