Häromdagen påbörjade jag Age of Iron av Angus Watson, första delen i en ”ny episk fantasyserie” enligt baksidetexten, och reagerade lite såhär på Twitter:
60 sidor in i Age of Iron och har redan läst fyra ingående beskrivningar av lika många kvinnliga karaktärers bröst, skrev och rumpor. Suck.
Till att börja med var jag rätt positivt överraskad av Age of Iron och mängden kvinnliga karaktärer som dök upp – trots faktum att trots att de första tio kapitlen utspelar sig på ett slagfält, till och med. (Och ja, jag vet att ”bra kvinnlig karaktär” inte är lika med ”random brud med vapen” men jag orkar inte ta den diskussionen här och nu.) Men det här är ju episk fantasy och vad är episk fantasy utan en stor, härlig dos misogyni?
Lowa, en av protagonisterna, är en bågskytt i någon ond kungs armé och detta försiggår tydligen i hennes huvud när hon möter upp sin syster Aithne och resten av bågskyttarna:
Aithne was big-boned, big-arsed, busty and tall with hair the colour of piss-soaked straw, while Lowa was of average height, slender, with hair so blonde it was almost white. […] she was slim-waisted and supple, with a bottom that lobbed slingstones would have bounced off.
Naturligtvis är det första varje kvinna gör när hon ser sin syster att jämföra sin rumpa med hennes. Kvinnor, ni vet.
Därefter träffar Lowa på en annan kvinna, Keelin, och ger oss ytterligare en ingående beskrivning av hennes kroppsliga attribut. Visserligen får Keelin Lowa att ifrågasätta ”her usual preference for men” så okej då, men beskrivningen börjar med: ”She was a beautiful girl, about fifteen years old, with come-and-get-it-eyes […]”. Ytterligare en annan kvinna har ”green eyes that seemed to catch any light, focus it, and twinkle it out in such a filthily flirtatious way that anyone talking to her – man or woman, young or old – was convinced that she was keen to perform any number of depraved sexual acts with them right there and then”. I ett annat kapitel beskrivs hur en man betraktar en kvinna vars ”tight shorts [were] gathered into her crotch like an invitation”.
Hej, manliga blicken. Hej, våldtäktskultur.