Karma Boulevard har, som jag förstått det, marknadsförts som urban fantasy, vilket jag tycker känns smått missriktat, även om boken innehåller en hel del element som förknippas med urban fantasy-genren. Jag skulle snarare placera den i new weird-facket, bredvid författare som China Miéville och Jeff VanderMeer. Och inte bara rent genremässigt; Anna Kerubis debutroman är en fantastisk berättelse, försatt i och centrerad kring betongdjungelstaden Nya Ionah som jag efter bara några kapitel faller pladask för. Staden är ett virrvarr av trassliga telefonledningar, gator med underliga namn, bokhandlar som sväljer besökare levande, tåg som tar en tillbaka i tiden, besynnerliga kulter och religioner, spökträd och mjölkbarer. Och överallt finns Motorvägen närvarande, vilken ingen riktigt vet var eller vad det är, förutom dess försvunna skapare Tobias.
Nya Ionah är en stad som handlar om minne. Dess invånare är besatta av minne, kanske för att de inte har råd att hålla sig med så många egna: staden förändrar sig från dag till dag, stadskartan åldras snabbare än morgontidningen och inga sanningar är giltiga till nästa år. Stadens invånare förälskar sig i minnen, de går till krig för minnen och framför allt så handlar de med minnen. Vid de livliga tvärgatorna kring Karma Boulevard pågår den illegala minneshandeln, ju mer illegal desto länge bort från boulevarden man kommer.
–
Några kvarter från Karma Boulevard ligger en gata som saknar namn. Antingen heter den inget, eller så är namnet omöjligt att minnas: ingen vet vilket, alla vet bara att inga namn fäster på den. Det går inte ens att kalla den Namnlösa gatan så att någon annan förstår vad man talar om, den går bara att beskriva i relation till sin omgivning.
Varje kapitel är en liten berättelse i sig, även om det finns en röd tråd som sträcker sig genom hela boken – ibland är den väldigt tydlig och ibland befinner den sig undanskymd i bakgrunden. Dock är ramberättelsen av mindre intresse än utforskandet av staden och dess invånare. Som läsare kastas man rakt in i handlingen och till en början försöker jag hänga med i vad som händer, men efter ett par kapitel så lutar jag mig bara tillbaka och väntar på vad som dyker upp härnäst, vilken gränd eller gata eller stadsdel som utforskas på nästa sida.
En stad är till för att människor ska få glimtar av varandras liv. En stad är en maskin för längtan. Därför dör staden när människor inte vågar låta sina tankar vandra fritt längre, när människor inte vågar röra sig nattetid. En stad kan inte vara försiktig, en stad kan inte vara återhållsam. En stad måste alltid vara beredd att säga ja, eller åtminstone ha sinnesnärvaro nog att titta åt andra hållet. En stad kan inte vara nykter, kysk eller sparsam. Betänkligheter är den värsta sjukdom som en stad kan drabbas av.
Karma Boulevard är en underbart surrealistisk resa genom en lika surrealistisk stad och när jag når sista sidan vill jag ha mer. Mer konstigheter, mer av Nya Ionah, mer av dess fascinerande invånare. Dessutom så tycker jag att det är så roligt att den här typen av fantastik skrivs och ges ut i Sverige. Mer sådant, tack.
Ööööh. Den där har jag ju som ebok! Men jag trodde det var en ”vanlig bok”, så jag har inte läst den. Duh, så puckat.
Jag trodde också det – typ urban fantasy av standardtyp 1A. Är mycket glad över att jag hade fel. Dessutom tycker jag det är lite underligt att jag inte sett någon som skrivit om den, men det kanske är därför?
Måste införskaffas. Men ursprungsdefinitionen på urban fantasy är ju ”fantasy i modern stadsmiljö”, så passar etiketten verkligen så illa?
Bra! Alla måste läsa!
Jag tycker inte att det riktigt är ”fantasy i modern stadsmiljö” i den bemärkelsen, eftersom staden på flera sätt också ter sig väldigt futuristisk. Men visst, etiketten sitter inte hemskt illa enligt ursprungsdefinitionen, men det är inte en bok som bör buntas ihop med större delen av det som kallas urban fantasy idag för det har den inte så mycket gemensamt med.
Denna låter jättebra! Vill läsa!
Det är den, så gör det!