Jag ser inte på Game of Thrones och jag har bara läst den första av A Song of Ice and Fire-böckerna, men jag läste vad George R.R. Martins eget inlägg i debatten om sexuellt våld i hans böcker. Sedan var jag dum nog att ge mig ned i kommentarsfältet till The Mary Sues artikel om texten och blev irriterad, varpå jag skrev en lista om varför. Detta ska inte ses som en kommentar på hur Martin (eller serien) framställer sexuellt våld eftersom jag inte har så mycket att säga om det, utan snarare på hur diskussionen kring detta ser ut.
1. ”Historical accuracy” är en otroligt tröttsam och framförallt helt värdelös ursäkt när det gäller fantasy. Oavsett vilka historiska källor en författare använder sig av i skapandet av sin fantasyvärld så är världen ifråga en fantasikonstruktion och att försvara någon problematisk aspekt av den med ”Det är historiskt korrekt!” är bullshit. En författares beslut att inkludera exempelvis drakar är lika mycket ett beslut om att inkludera sexuellt våld. Jag säger inte att det är fel val, men det är ett val och att gömma sig bakom ursäkter om ”historical accuracy” är enbart pinsamt och dåligt.
2. Och oavsett genre så är ett litterärt verk aldrig en objektiv skildring av någonting. Sexuellt våld är inte bara någonting som sker och som författaren dokumenterar. Hur sexuellt våld framställs, vilken/vilka funktioner det har i narrativet och hur författaren väljer att använda detta spelar roll och säger väldigt mycket om vår nuvarande syn på sexuellt våld, sex, kroppar och könsroller.
3. Det handlar inte om att ”censurera” Martin. Eller skildringar av sexuellt våld överlag – jag har ofta väldigt mycket negativt att säga om hur sådant skildras i diverse kulturyttringar, men jag skulle aldrig föreslå att en författare inte får eller bör skildra det. Det får och bör skildras, men sättet det skildras på är och ska vara öppet för diskussion och kritik.
Däremot tycker jag att vi också borde ta en ordentligt diskussion om hur otroligt förtjusta (främst) män verkar vara i att skriva dessa superduperrealistiska, historiskt korrekta fantasyvärldar där kvinnor blir våldtagna stup i kvarten och vad det kan bero på.
4. Det handlar inte heller om att ”rangordna” våld. När vi kritiserar hur sexuellt våld (mot kvinnor) framställs är poängen inte att det är värre än allt annat våld som någonsin skrivits eller visats på tv. Det handlar om att granska kulturyttringar genom ett feministiskt och/eller genusperspektiv och just titta på vad skildringen av sexuellt våld säger om vårt samhälles syn på sexuellt våld, sex, kroppar och könsroller. I många fall framställs sexuellt våld på ett oerhört problematiskt vis i media och med tanke på hur många som drabbas av sexuellt våld och vilken skada det gör så är det inte så konstigt att människor blir upprörda. Diskussionen handlar om diskursen kring sexuellt våld och vad media säger om den, och påstår inte att sexuellt våld är värre än allt annat våld (eller att skildringar av andra typer av våld aldrig är problematiska).
Jag avslutar med ett par länkar till texter som jag tycker är viktiga att läsa innan en börjar gasta om ”realism!” och ”det är historiskt korrekt!” angående sexuellt våld i fiktion:
Liz Brouke: Realism, (Male) Rape, and Epic Fantasy
Sophia McDougall: The Rape of James Bond
En intressant poäng som någon gjorde apropå långa, tjocka fantasyserier av måtetligt litterärt värde och deras användning av sexuellt våld var att jämföra Martin med Jordan, och att The Wheel of Time är intressant såtillvida att det saknas det där ständigt närvarande sexuella våldet mot kvinnor. Kvinnor kan mördas, rånas, misshandlas och så vidare (precis som män), men sexuellt tvång är ovanligt.
(Däremot förekommer det senare i böckerna folk som med magisk tvångskraft fått personligheter och önskningar påtvingade sig, vilket inkluderar sexualitet. Men det är inte könsbundet.)
//JJ
Intressant jämförelse, men Wheel of Time räknas väl normalt inte till grimdark/mörk episk fantasy/fantasy noir-träsket?
Det är på sätt och vis en annan diskussion, men en sak jag ogillar med diskussionen kring just grimdark-trenden är att den anses vara en mycket mer ”realistisk” typ av fantasy just för att den är mörk och allt suger för alla jämt. Och hur dessa detaljerat beskrivna scener av sexuellt våld anses som närapå ett krav för att det ska vara ”realistisk” – följt av att ”realism” används för att ursäkta scenerna i fråga, hur de än är skildrade eller används. Jag menar inte att våldtäkt är en ny uppfinning i fantasy, men det har ju skett en tydlig inflation med grimdarktrenden.
Nej, men å andra sidan, om jag inte minns helt fel: innan tv-serien (där det är ovanligare att folk dör till höger och vänster, kanske, om man nu investerat i skådespelare och allt) kom, så var det inte som om man brukade koppla samman Martin med etiketter som ”grimdark” heller. Han låg rätt stabilt i fantasygenrens huvudfåra, kanske en smula mer oförutsägbar gällande vissa aspekter.
//JJ