För ungefär ett år sedan så skrev jag ett visdomsord till Catahya, som handlar om klassiska vampyrer och den mer moderna varianten, samt varför jag föredrar den förra. Sedan dess har jag hunnit tröttna lite på att läsa om vampyrer överlag, men när jag hittade Evolve – Vampire Stories of the New Undead, en antologi med vampyrberättelser – ”vampires have evolved… meet the twenty-first century vampire!”, utlovar baksidetexten och redaktören skriver något liknande i sitt förord – så kunde jag ju knappast motstå att köpa den, när den nu utlovade nya, originella vampyrnoveller. Och trots att jag som sagt är ett hängivet fan av den klassiska vampyren så tänkte jag att det kunde bli kul att läsa om dessa utvecklade vampyrmyter, om 2000-talsvampyren, och se vad de tjugofyra författarna skulle hitta på. Vilket visade sig vara i princip ingenting. Det är slängkappor och goth-utstyrslar, blodorgier och mörka bakgator, vampyrjägare med pålar, och lite kärlek, såväl lycklig som tragisk. Jaha? Ska det här vara något nytt? Och de flesta av berättelserna var inte ens bra, om man nu bortser från att de utlovade evolverade vampyrerberättelserna till största delen uteblivit, utan kändes i bästa fall menlösa. När jag så här i efterhand sitter och kollar igenom innehållsförteckningen så har jag till och med lite svårt att minnas vilken novell som var vilken – de liksom flyter ihop.

Men naturligtvis var inte hela antologin trist. Det finns ett par ljusglimtar – ”An Ember Amongst the Fallen” av Colleen Anderson och ”How Magnificent is the Universal Donor” av Jerome Stueart. De här berättelserna var grymt bra, men de väger knappast upp för de övriga tjugotvå. Eller, tjugoett om man ska vara nogräknad – antologin börjar med en dikt som är ganska bra. Visst finns det en del annat bra här också – exempelvis ”Alia’s Angel” av Rhea Rose, ”A Murder of Vampires” av Bev Vincent och ”Sleepless in Calgary” av Kevin Cockle, som är tre helt okej berättelser – men överlag så finns det inte mycket som är värt att läsa med i Evolve.

Men åter till de bra novellerna. Den första, ”An Ember Amongst the Fallen”, utspelar sig i en alternativ värld som befolkas av vampyrer, där mänskligheten inte är mer än ointelligent boskap. Vampyrerna ser och använder dem på samma sätt som vi gör med exempelvis kor eller grisar – de är endast mat. Vampyrvärlden har också en slags helig text – man får aldrig speciellt mycket information om den – som heter Book of the Fallen. Däri står det bland annat om hur vampyrerna bör leva, och om den allra främsta synden en vampyr kan göra sig skyldig till, en synd som novellens huvudkaraktär begår efter att ha hällt i sig lite för mycket blodwhiskey.

Den andra, ”How Magnificent is the Universal Donor”, handlar om Jacob som kommer till sjukhuset för att hämta hem sin man efter att denne har varit där för att ta några tester och upptäcker att han är borta. I receptionen informerar de honom om att hans man har dött och när Jacob undrar varför de inte hört av sig till honom, så får han höra att han redan har varit där och sett kroppen. Han smyger sig ned till bårhuset för att försöka hitta sin man – eftersom han vägrar tro att han är död – och ta reda på vad det är som försiggår. Dock så upptäcker han en hel del mer än vad han väntat sig. Det enda som jag har lite svårt för i novellen är huvudkaraktärens brist på reaktioner. I början av novellen verkar han mer förbluffad över att sjukhuset inte hört av sig till honom, snarare än upprörd och förkrossad över sin mans död. Men i övrigt så är den riktigt bra.

Och nu upptäckte jag att det i augusti i år kommer ut en uppföljande antologi: Evolve Two – Vampire Stories of the Future Undead. Jag är övertygad om att jag inte kommer kunna avhålla mig från att köpa den, trots att Evolve var en besvikelse.