”Talking to harpies is probably a sin, too.”

The Horrid Glory of Its Wings av Elizabeath Bear är en smutsvacker berättelse. Det är en kort och nästan lite koncis historia om en flicka som är ”full av gift”, som hon själv beskriver det, och ensam. Hon spenderar mycket av sin tid tillsammans med en harpya som lever bland smuts och sopor.

Den är sorglig och fin, hemsk och välskriven, hoppfull och mörk. Författarinnan får plats med så mycket på så få textrader. Förutom det vackra och målande språket så är det främst, men långt ifrån enbart, Desirees förhållande till harpyan som gör berättelsen så speciell.

The harpy says, I want you.
I don’t know if I like the harpy. But I like being wanted.

Hon tycker den är hemskt ful och läskig. Och den säger henne sanningar som hon inte vill höra. Men ändå. Hos harpyan så är hon ju inte riktigt ensam.

Berättelsen finns att läsa här.

Nästa

Eurocon 2011

  1. Drewl, bokmärker den så länge tills jag är välrustad med te och filtar! Tror jag kommer gilla den här riktigt mycket

Kommentera

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén