Tagg: visuellt

Adlibris Letto

letto

Det blev en Adlibris Letto till slut. Och med det så menar jag att jag fick en Letto i julklapp och därmed befriades från den tunga uppgiften att behöva välja själv.

Letton har e-inkskärm med touch, stöder epub och pdf, är inte bunden till Adlibris annat än när det gäller att köpa böcker direkt på plattan (om jag fattat det rätt – jag har ännu inte testat att göra det) och har plats för ca 3000 e-böcker utan extra minneskort. Batteritiden påstås hålla en månad under ”normal använding”, men jag har använt min i en vecka och ungefär hälften av batteriet har gått åt. Tilläggas bör att jag använt plattan ganska mycket, både för läsning och för att utforska funktioner.

Första intrycket av plattan efter att jag fått igång den var sådär – instruktionsmanualen som var med i kartongen är mest slöseri på papper eftersom den bara handlar om hur man köper böcker via plattan och i princip inget mer. Det finns dessutom en mer utförlig användarmanual tillgänglig såväl på plattan som på nätet, så den där lite papperslappen hade de kunnat skippa. Gränssnittet är inte sådär jättemycket att hurra för heller, även om det egentligen inte är något fel på det. Det är bara lite trist. Sidövergångarna är inte så smidiga – det blinkas till och sedan blinkas nästa sida fram; inte riktigt den nära på omärkliga övergång jag är van vid från min telefon.

Som sagt, första intrycket var inte överdrivet positivt.

Men sedan, när jag till slut var klar med att klicka mig runt och koppla plattan till mitt Wi-Fi och testa alla sorteringsalternativen i biblioteket och formatera om teckensittet tjugo gånger, och klickade upp Silently and Very Fast för att börja läsa så spelade ingen av de där små irritationsmomenten någon roll längre.

Enligt mig är läsfunktionen på Letton perfekt – det är enkelt att byta sida med knapparna placerade på vardera långsida, de smått störiga sidövergångarna märks inte av här, och den är behaglig att läsa på. Skärmen är snäll mot ögonen och ljuskällor reflekteras knappt alls i den. Texten är väldigt formaterbar – själv använder jag Minion Pro, som är standard, fast i fetstil eftersom jag hellre använder mig av det för att göra texten tydligare än förstorar upp den. Den är bekväm att hålla i, även om det tog en stund för mig att inte försöka hålla den på samma sätt som en bok, och väldigt liten och smidig – ungefär lika hög som en pocketbok och något bredare.

Personligen är jag inte speciellt intresserad av tekniska prylar utöver det syfte de har och hur väl de utför det, så för mig är Letto en bra läsplatta – jag kan bekvämt läsa på den, det är enkelt att lägga in nya böcker, och den är trevlig att titta på. Det är inte den flashigaste läsplattan på marknaden och vill man ha något med hundratals häftiga funktioner och förmågan att koka kaffe och klippa gräsmattan så är inte Letton rätt val, men den uppfyller sitt huvudsakliga syfte mycket väl och jag är nöjd.

Kongressrapport: Kontrast, Uppsala, 2012

Så, Kontrast är över, samtliga kongressdeltagare har återvänt hem, vardagen har återinträtt, allt plugg man försummat under helgen gör sig påmint, och man befinner sig i ett zombiefierat tillstånd av post-kongresströtthet. Det har varit en otroligt rolig helg, och kommittén ska ha ett stort tack för den fantastiska kongress de anordnat.


Öppningsceremoni.

Jag var inte i Uppsala förrän vid sex och hann bara anmäla mig, checka in, hälsa på lite folk och dumpa packningen innan det var dags för öppningsceremonin, där bland annat Swecons ande släpptes ut. Sedan åt jag en hastig middag på Burger King tillsammans med Arina innan vi skyndade oss tillbaka för att hinna se hedersgästintervjun med Peter Watts. Han var mycket underhållande att lyssna på, och berättade bland annat att en bekant till honom sagt: ”Whenever my will to live gets too strong, I read Peter Watts.” Jag förstår vad personen ifråga menar.

Efter det var det dags för min första programpunkt, både på kongressen och någonsin: Fantasy With a Twist, tillsammans med Joe Abercrombie, Anders Björklund och Linnea Anglemark. Jag kände mig lite lätt bortkommen och överflödig, men Fia på Boktimmen påstår att jag framstod som en ”välverserad paneldeltagare”, så uppenbarligen gick det bättre än vad jag trodde. Jag hade ett mål med paneldiskussionen och det var att inte dra upp att jag tycker att Abercrombies böcker är sexistiska. Det gick bra, ända fram tills publiken fick ställa frågor och Feuerzeug fick ordet. Hon frågade varför jämställdhet fortfarande ses som en twist trots att det inte borde vara det och Abercrombie svarade att naturligtvis så hade hon rätt, kvinnor borde finnas med i klassisk fantasy i lika hög grad som män och så vidare. Jag kunde inte låta bli att påpeka att den inställningen knappast märks i hans böcker och tog upp The Heroes som exempel. Sedan var tiden slut och när jag var på väg ut ur salen kom Feuerzeug, Bokstävlarna, Skuggornas Bibliotek och Any Moment Called Now fram och presenterade sig och vi spenderade en bra stund med att diskutera könsroller i fantasy och sedan cirka tusen andra saker. Resten av kvällen förflöt på ungefär samma sätt – nya trevliga människor och massor med nördprat – tills jag gick och lade mig. Jag twittrade entusiastiskt om den gigantiska kudden på hotellrummet, men den var sådär att sova på, tyvärr. Vilken besvikelse.

Programplanering.

Jag började lördagen med att planera resten av helgens programpunkter och sedan äta frukost tillsammans med Arina, Therése och SocialistSimon. Vi diskuterade Catahya, bokbloggar och zombier. Bra frukost, med andra ord. Efter det så gick jag på en föreläsning om hur hjältinnor avbildas på omslag till science fiction- och fantasy-litteratur. Många intressanta och roliga omslag, men jag tyckte att föreläsningen kunde ha varit aningen mer analyserande än typ: ”Titta, vilken stark kvinnlig karaktär de avbildat här – hon har ett vapen!” Å andra sidan så sade föreläsaren att det inte var det föreläsningen skulle handla om innan hon började, så jag var ju förvarnad. Dock tyckte jag att det var intressant när hon förklarade att kvinnor på omslag ofta har så stora bröst för att det ska vara enkelt att rent visuellt skilja på män och kvinnor.

Jag och ett gäng bestående av till största delen bokbloggare gick och åt lunch på en sushirestaurang som vi fick möblera om litegrann för att vi alla skulle få plats vid samma bord. Jag rusade dock tillbaka lite tidigare än resten av gruppen för att vara i god tid till min nästa programpunkt: en föreläsning om metal och fantastik, som jag höll tillsammans med Bellis.

Engagerad publik (bild tagen av Bellis).

Vi hade väntat oss att det skulle sitta runt fem personen i publiken. Sammanlagt var det hundra stycken och vi fick ha dörren öppen så att folk kunde stå ute i korridoren och lyssna. Vi presenterade kort kopplingen mellan fantastik och metal genom tre exempel var. Mina var Painkiller med Judas Priest, Into the Storm med Blind Guardian och Scaretale med Nightwish. Jag lovade även att publicera en mer övergripande och fördjupad fortsättning här på bloggen och den dyker förhoppningsvis upp om några dagar.

Bokinköp.

Efter det så kommer jag knappt ihåg vad jag ägnade resten av lördagseftermiddagen åt. Jag fick böcker signerade av Peter Watts och Caitlin Sweet, tittade på en panel om steampunk, pratade med folk, åt pizza tillsammans med ett gäng Catahyaner och gick sedan på release party för Joe Abercrombie, Kelly Link och Karin Tidbecks nya romaner. Någonstans däremellan köpte jag även en hel hög med böcker.

Dagens sista programpunkt var NoFF-auktionen, som hölls av Bellis och Fia, där bland annat ett ihopvikbart tangentbord och en badmössa auktionerades ut. Fia lyckades dessutom sälja tre David Eddings-böcker genom att beskriva Belgarion the Sorcerer som en grekisk tragedi. Efter det plockade hon ihop två dystopier samt en bok med titeln The Seduction. Bellis påstod att han hade skrivit boken och att den handlade om att förföra kvinnor. ”Det är alltså också en dystopi”, sade Fia och fick snabbt bokpaketet sålt.


Det bästa i omslagsväg ur Alvarfondens antikvariat.

Resten av kvällen förflöt ungefär som den första. Jag lämnade människorna jag stod och pratade med obevakade i någon minut för att gå på toaletten och när jag kom tillbaka pratade de spel och gamla datorer. Det är inte riktigt min grej så jag förflyttade mig till gruppen bredvid och förhörde mig om vad de pratade om. ”BDSM-sex”, fick jag till svar, så jag stannade där. Det visade sig handla om Ola Wikanders Serafers drömmar och att en av de närvarande var Wikander själv. Simon beskrev skämtsamt boken som ”50 Shades of Grey, fast tvärtom” eftersom kvinnan i förhållandet tydligen var dominant. Ytterligare en anledning att läsa den boken.

Vid tolv flyttades kongressen ned en våning och jag hamnade i lobbyn, först inbegripen i en diskussion om klassisk fantasy, sedan om metal, och därefter Firefly med en rad olika människor. Någon gång vid tre erkände jag mig besegrad och gick och lade mig. Tog den lilla kudden den här gången, men det var alldeles för mjuk för att vara bekväm. Kuddjakten fortsätter.

Joe Abercrombie och Ylva Spångberg.

Söndagen började med en intressant paneldiskussion som hette Science Fiction and the Scientist, och efter den gick jag, Arina och Therése till Wayne’s för att fika. Efter det var det dags för hedersgästintervjuer. Först ut var Abercrombie, som bland annat avslöjade att de flesta av hans stridsscener är självbiografiska och att hans nästa projekt inkluderar zombie romance samt octopuses vs. polar bears. Sedan var det Kelly Links tur att bli intervjuad och hon pratade om skrivrutiner och YA och berättade att hon är tre noveller i från en ny samling.


Kelly Link och Karin Tidbeck.

Jag hade tänkt att strunta i lunch eftersom jag inte riktigt hade tid med det enligt min planering, men sedan så insåg jag att det är ganska bra att få i sig något när man är på kongress så jag gick ut för att hitta något ställe att köpa en macka eller liknande. Snubblade dock över Simon och efter en stund dök även Sara upp och vi diskuterade novellskriveri en stund innan jag återupptog jakten på lunch. Sprang in på Wayne’s i förhoppningen om att det skulle gå fort och beställde en macka. En väldigt ambitiös macka, visade det sig, för den skulle in och ut ur smörgåsgrillen upprepade gånger och vridas och vändas på att all oändlighet innan jag till slut fick den.


Mycket ambitiös macka.

Efter att macka var uppäten var det dags för kongressens sista och antagligen också bästa panel – The Body in Science Fiction. ”The human body is in SF what horses are in fantasy: only a means of transportation,” är ett minnesvärt citat från den diskussionen, av Torill. Efter panelen var det avslutningsceremoni. Swecons ande fångades in igen och statyetten överlämnades till nästa Swecons kommitté.


Anna Davour, Torill Kornfeldt, Peter Watts och George Berger diskuterar hur kroppen framställs i sf.

De kongressmedlemmar som fortfarande var kvar förflyttade sig till Pipes of Scotland för middag och dead dog-party. Det var mycket trevligt, om än lite bitterljuvt eftersom helgen närmade sig sitt slut. Jag diskuterade machomän och Spartacus med Abercrombie. Han tycker den serien är asbra. Ingen är förvånad. Efter det fick jag agera paparazzi när Fia vill ha en bild på sig själv och Abercrombie och jag lyckades fånga hennes gestikulerande försök att förklara hur kameran fungerar.


Dead dog-party.

Någon gång efter tio gick vi vidare till O’Connors, där idén till metal och fantastik-föreläsningen föddes för nästan ett år sedan. Jag stal Simons eminenta hatt och blev därefter korsförhörd av Fia som bestämt sig för att lära känna mig grundligt. Dessutom diskuterades Finncon 2013 och jag är väldigt frestad att åka. Vid tolv lämnade jag puben för att gå tillbaka till hotellet. Jag gick bara åt fel håll två gånger. Denna natt sov jag på kudde nummer tre som jag misstänker endast låg på sängen i dekorativt syfte. Den var perfekt.


Det vackra halsbandet jag köpte i Undrentide-montern.

På måndagen gick jag upp tidigt för att hinna och duscha och packa innan frukost. Till min förvåning lyckades jag trycka ned samtliga böcker i väskan. Frukosten blev långdragen, och sällskapet byttes ständigt ut. Jag, Arina och Simon diskuterade bloggande med två människor jag tyvärr aldrig fick namnet på, och någon timme senare lyckades jag, Simon och Fia övertyga Bellis om att hen är ett ganska användbart ord ändå. Under frukosten vinkade både Joe Abercrombie och Kelly Link till mig. Blev smått star-struck. När vi återvände till våra rum upptäckte jag att jag och Arina bott granne med Simon och Fia utan att veta om det.

Min vistelse i Uppsala avslutades med en promenad till tågstation i sällskap av Fia och Simon där vi gick och höll den sista spillran av Kontrast vid liv. Vi mötte även Johan Anglemark och Fia och Simon frågade om råd angående att arrangera kongresser. Innan jag letade upp min busshållplats sprang jag in på Pressbyrån för att köpa färdkost och hamnar i en nördig diskussion om vilka äpplen som är bäst med kassabiträdet när jag ska betala. Ett passande avslut på en nördig helg.

Tack till samtliga för en fantastiskt rolig kongress!

The Booklover’s Guide to Glasgow

I förrgår kom jag hem från en fyra dagar lång vistelse i Glasgow. Glasgow är en mycket trevlig stad, om man bortser från det faktum att i princip det enda som är öppet på söndagar är pubar och att ingen verkar ha hört talas om några andra tesorter än Earl Grey och English Breakfast. Glasgow har också väldigt trevliga och många bokhandlar. Jag besökte bara fyra av dem, men passerade betydligt fler – mest på grund av att jag redan hade nog med böcker att försöka klämma ned i resväskan.

Voltaire and Rousseau ligger på Otago Lane och är inte speciellt välorganiserad. Eller det minsta organiserad överhuvudtaget. Det är knappt man kan röra sig därinne utan att dra ned ett bokskred över sig, och naturligtvis ligger de mest intressanta böckerna längst ned i de allt annat än stabila högarna. Det har nog en gång i tiden funnits något slags system för bokhyllorna är märkta, men eftersom jag hittade större delen av de böcker jag köpte under ‘Crime Fiction’ så är det inte speciellt tillförlitligt. Trots risken att begravas under en hög med böcker så är det en mycket trevlig bokhandel att strosa omkring i.

Thistle Books ligger bara några meter upp på samma gata och är Voltaire and Rousseaus raka motsats. Böckerna är välsorterade och prydligt uppradade och även om det även här finns en och annan bokhög på golvet så är de inte riktigt lika benägna att rasa ihop och den högsta var ungefär i knähöjd. Där hittade jag bland annat They Thirst av Robert R. McCammon som jag letat efter ett tag. Mycket nöjd.

På Woodlands Avenue – inte speciellt långt ifrån de andra två – ligger Biblocafe, som är ett café som också är en bokhandel. Det är ett betydligt bättre café än bokhandel i min mening – speciellt eftersom det var det enda stället i Glasgow jag lyckades hitta chai latte, och förekomst av chai latte är alltid ett enormt plus. Bokutbudet bestod till största delen av slitna pocketböcker, men när jag var där så var det rea och alla pocket kostade 50p/styck. Så naturligtvis kunde jag inte låta bli att plocka på mig några stycken.

Det var böcker överallt. Till och med inne på toaletten.

Den fjärde bokhandeln jag besökte hette Future Shock, och om jag inte minns fel så låg den på samma gata som Bibliocafe, men en bit upp. Eller ned; mitt lokalsinne är obefintligt. I alla fall så fanns där mest mängder av seriealbum, men också en hel del fantastiklitteratur, ny som begagnad.

Det fanns naturligtvis vanliga bokhandlar också, som Waterstones och WHSmith, men de var jag aldrig inne i. Antikvariat och second hand-bokhandlar är ju så mycket roligare. Och billigare – allt som allt köpte jag tolv böcker och gjorde av med drygt 20 pund.

Nästan värt att besöka Glasgow enbart för bokhandlarnas skull, va?

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén